”Om man är rädd för friktion och samtidigt jobbar med integration – då har man valt fel yrke”

Orden är Mustafa Panshiris, f d polis och numera integrationsföreläsare och författare - som utmanade deltagarna på Strategiskt forum för nyanländas etablering och integration i maj. Föreläsningen ledde till intensiva samtal om värderingar och integration, och många fick anledning att fundera ett varv till på brännande frågor. Därmed uppnåddes viktiga syften med de strategiska forumen - att inspirera, utmana och ge kunskap för långsiktigt och hållbart integrationsarbete i Skånes kommuner.

Mustafa Panshiri har sagt upp sig från polisen för att besöka alla Sveriges kommuner och prata brännande integrationsfrågor. Och han är på god väg – hittills har han besökt 183 kommuner och mött både politiker och tjänstepersoner – men främst möter han ensamkommande ungdomar och fungerar som en bro till svenska värderingar och det svenska samhället. Några saker är viktiga för en fungerande integration – saker som vi behöver vara överens om och gemensamt kunna förmedla till dem som kommer till Sverige med andra erfarenheter. Mustafa nämner jämställdhet, jämlikhet, individens rätt att bestämma över sitt eget liv och yttrandefrihet. Mustafa har egen erfarenhet av att komma till Sverige och inte känna den svenska kulturen.

Yttrandefrihet är ett givet samtalsämne i mötet med i huvudsak afghanska ungdomar. I Sverige får vi kritisera religioner och ideologier, vilket inte ska blandas ihop med hets mot folkgrupp. Vi har rätt enligt lag att kritisera tro och religion. Mustafa brukar berätta om Lars Vilks och att svenska staten varje år betalar 12 miljoner för hans livvakter. Så stark är yttrandefriheten i Sverige – även när det gäller religion. Mustafa menar att ungdomarna överlag förstår, är mottagliga, formbara och nyfikna. Men det finns också de som tycker ”Kritiserar du min religion så förtjänar du att dö” och Mustafa säger att ”Man behöver inte vara främlingsfientlig eller rasist för att bli orolig över detta. Om du inte är intresserad av yttrandefriheten som är en grundlag i Sverige så blir det svårt att vara en del av det svenska samhället”.

Mustafa menar att det inte bara är nyanlända och ensamkommande som behöver föra värderingssamtalen – även svenskar. Någon undrar ”Måste vi kritisera deras religion?” eller ”Lars Vilks – vad hade han förväntat sig?” Mustafa vänder på resonemanget och undrar vad dessa argument säger om de nyanlända – att de är arga, lättkränkta och inte förstår skämt eller satir? Mustafa kallar det ”de låga förväntningarnas rasism”. Indirekt säger man att buddhister, judar och kristna fattar skämt, de är vuxna. Men muslimerna måste vi akta oss för. Man behöver inte gilla teckningarna, säger Mustafa, men Vilks och Hebdos teckningar säger att vi förväntar oss varken mer eller mindre av dig som kommer hit. I Sverige och Europa skämtar vi med alla religioner och profeter. Det vore rasistisk att välja att inte skämta med en religion. Vi förväntar oss lika mycket av alla människor som bor i Sverige.

Mustafa menar att nästan alla ungdomar han möter är för yttrandefrihet och jämställdhet – men begreppen har ofta andra innehåll. Vi i Sverige måste tydliggöra vad begreppen betyder för oss och ha förmåga att bemöta nyanlända med tydlighet kring vad som gäller i det svenska samhället. Första dagen. ”Om man är rädd för friktion och samtidigt jobbar med integration, då har man valt fel yrke”. Byt jobb, säger Mustafa, vi måste vara tydliga!

Sen går resonemangen in på jämställdhetsfrågor. Mustafa menar att vi i Sverige har varit moraliskt förvirrade i många år, men att vi håller på att hinna ikapp oss nu. Han tar exemplet separata badtider för män och kvinnor – är det integration? Vad säger man till den manliga badhuspersonalen – du får inte jobba här nu? Varför inte i framtiden ha separata kontorstider? Om syftet med separationen är att du ska lära dig simma men också att börja bada med alla andra – då kan Mustafa köpa separationen till en viss del. Vi måste ha tålamod och se att integration är en process som behöver få ta viss tid. Om vi pressar människor som kommer hit, exempelvis flickor som vill bada, riskerar vi att flickorna skapar en motståndsidentitet – och det vill vi inte. Det finns de som kritiserar burkinin, säger Mustafa, men en flicka i burkini som går till badhuset är sannolikt på väg in i det svenska samhället – även om det tar lite tid.

Så går Mustafas resonemang vidare till det mångkulturella samhället. Idealet i decennier har varit det mångkulturella samhället – men vad innebär det? Svaret, säger Mustafa, har varit det mångkulturella, men vad var frågan? Vill du leva i ett mångkulturellt samhälle? Vad är det specifikt i det mångkulturella samhället som du tycker om? Mustafa önskar att politiker hade arbetat med frågorna för 30 år sedan (och då vill han inte höra svar som handlar om olika sorters mat!). Det mångkulturella samhället behöver en gemensam kultur. Vi behöver kunna förmedla: ”Välkommen till Sverige – detta är våra grundlagar, grundläggande värderingar – de är viktiga för oss… jämställdhet, jämlikhet, individuella friheter mm”. Nu frågar Mustafa: Hur mycket ska det svenska samhället behöva sträcka ut en hand? Hur mycket ska en person som kommer till Sverige behöva anpassa sig? När är man färdigintegrerad?

”Vi vill ha ett mångkulturellt samhälle – inte ett monokulturellt samhälle, det blir ett fascistiskt samhälle”, säger en av deltagarna. ”Individer har en identitet som de vill att samhället ska respektera”. ”Om vi respekterar mänskliga rättigheter så måste vi ha ett mångkulturellt samhälle” säger någon annan. ”Det beror på var gränsen går. Det lagoma gnisslet är bra. Det är utvecklande”. ”Kultur är inte statiskt, den förändras hela tiden. Sverige idag är inte detsamma som på 70-talet” säger någon. ”Hur många fler Vilks är ok för att vi ska ha ett mångkulturellt samhälle?” undrar Mustafa. Misslyckad integration och segregation handlar om systemet och inte om individer. Individer behöver mötas av en fungerande integrationsprocess. I Sverige har vi inte någon ram för mångkulturen – och det behöver vi. Mustafa berättar att han har ställt frågorna om mångkultur till över 100 kommuner i Sverige och det brukar bli knäpptyst i lokalen. Ibland ställer sig invandrare upp och säger att de inte vill leva i mångkulturella samhällen. De lever ofta i utanförskapsområden. Men de som försvarar det mångkulturella bor ofta i homogena områden med etniska svenskar och vet inte vad de pratar om. Sluta låtsas som att vi gillar kulturer som vi inte har en aning om, säger Mustafa.

Enligt World Values Surveys kulturkarta, som illustrerar värderingar i världen, är Sverige världens mest extrema land. Samtidigt tror svensken att hen är normal. Mustafa exemplifierar: När man frågar svensken vilken myndighet hen litar mest på är svaret ”Skatteverket”. Det är inte normalt! Mustafa berättar att integrationsforskare vid Göteborgs universitet menar att Sverige har gjort och gör tre olika misstag samtidigt när det gäller integration:
1. Sverige är det land i Europa som bedriver mest multikulturell politik (Du är spännande – vi kommer att finansiera din olikhet med statliga pengar) men missar att förmedla det som ska förena oss.
2. Sverige ställer inga krav på anpassning. Man måste exempelvis inte kunna svenska språket för att få medborgarskap.
3. Sverige har tagit emot människor i hög grad från delar av världen som har helt annorlunda uppfattning om hur ett samhälle ska se ut. Vilket får konsekvenser i kombination med punkterna 1 och 2.

En invändning från deltagarna var ”Du gör frågan om integration till en fråga om kultur. De som kommer är individer”. Mustafa svarar med att vi behöver prata om skillnader, inte vara rädda för friktion och samtidigt hitta likheter. Visst är det individer som kommer hit, men samtidigt finns det mönster på gruppnivå som vi inte kan bortse från. Ett konkret exempel är att det har konstaterats att människor från Mellanöstern var inblandade i fler trafikolyckor. Därför får de nu mer information om trafik – men samtidigt betyder det inte att alla som kommer från Mellanöstern behöver detta. Jämför med unga som nyss har tagit körkort och som löper större risk att vara med i trafikolyckor – men det betyder inte att alla ungdomar har högre riskbenägenhet.

Mustafa menar att integrationen i Sverige fungerar ungefär som att ha ett fotbollslag utan att förklara offside för alla spelare. Och de nyanlända springer offside gång på gång utan att någon har förklarat regeln. Vi behöver vara tydliga med vad som gäller. Förklara konsekvenser. Förklara kulturen. Vi måste våga säga vad som är fel – men det är lite obekvämt för svenskar. Det är obekvämt att inte vara överens i Sverige. En del av svensk kultur, menar Mustafa, är att förneka att det finns svensk kultur – men värderingskartan från World Values Survey visar att vi är extrema och att det finns svensk kultur. Vi behöver förstå oss själva och tydligt kunna förklara de grundläggande spelreglerna i Sverige för dem som ska vara med i laget.

Utöver Mustafa Panshiri, gjorde flera andra talare Strategiskt forum för nyanländas etablering och integration den 24 maj till en inspirerande, utmanande och tankeväckande dag. Aldo Iskra, generalsekreterare för Open Skåne – en process för social och kulturell öppenhet i Skåne, Peter Hillve, verksamhetschef RSFI och Driton Rama, metodansvarig ENIG – etablering av nyanlända i grupp, Magdalena Titze, samordnare för flyktingfrågor i Lunds kommun och Peter Sommerstein, volontär i nätverket Tillsammans för Dalby, Ziad Jomaa, enhetschef samhälls- och hälsokommunikation Länsstyrelsen Skåne samt Bahareh Mohammadi Andersson, sektionschef Hörby kommun om Bygga Broar – processinriktad värdegrundsdialog. Stort tack till sistnämnda Bahareh samt till Frida Olsson, Östra Göinge kommun som tillsammans med Kommunförbundet Skåne och Region Skåne planerade dagen!

 

Publicerad:

Sidansvarig

Jenny Strand

Skriv en kommentar