Vetenskaplig grund saknas: Fritidshem och Särskola

Som vetenskaplig ledare för FoU Skola ska jag stödja professionsutveckling i skola på vetenskaplig grund. Det finns två områden där jag ganska ofta konstaterar – vetenskaplig grund saknas.

Fritidshem

2016 publicerade FoU Skola i samarbete med SKR (då SKL) forskningsöversikt Fritidshem och Fritidshem och fritidspedagogik, författare Carin Falkner och Ann Ludvigsson. Författare konstaterar då att forskningen om fritidshem är förhållandevis liten och störst fokus ligger på lärares i fritidshem profession. Det saknas studier utifrån elevers och föräldrarnas perspektiv. Vikten av ledarskap på fritidshem poängteras av Skolverket och Skolinspektion, men när det gäller forskning om ledarskap i fritidshemmet är den också begränsad.

Ny forskningsöversikt skulle behövas för att svara på djupet vad som hänt efter 2016. Några indikationer kan ges ändå. I stort sett är forskningsfält fortfarande liten även om man kan nämna några nya studier, projekt och publikationer som kommit ut under de senaste åren.

Helene Elvstrand, forskare på Linköpings universitet, har genomfört studier och publicerat böcker och artiklar om elevdelaktighet på fritidshem samt sociala relationer. Vidare driver hon forskningsprojekt ”Fritidshem i framtiden”. Projektet drivs i form av aktionsforskning tillsammans med fritidshem i Norrköpings kommun med syfte att utveckla kvalité samt att synliggöra fritidshemsverksamhet. Hennes kollega också universitetslektor på Linköpings universitet Lina Lago forskar om hur samverkan mellan fritidshem och grundskola kan öka måluppfyllelse. Projektet avses vara klar 2021. Övergång och samarbete mellan skolan och fritidshem har också varit en fokus på bokkapitel av Helena Ackesjö i boken Barns övergångar: Förskola, förskoleklass, fritidshem, grundsärskola och grundskola (red. .A. Lillvist och Jenny Wilder).

Fritidshemmets ledarskap diskuteras i Ann Pihlgrens bok från 2018 Leda fritidshemmet: praktika för skolledare. A. Pihlgren är en av de mest aktiva författare inom fältet och publicerat ett antal böcker om fritidshem med fokus om bland annat lärares uppdrag och didaktik på fritidshem med mera.

En av de senaste tillskott på publikationslista är Anneli Karlssons bok Specialpedagogik för fritids – sammanställning av kunskap om hur man kan utveckla fritidshem så det gynnar barn med särskilda behov. Det har också fortsatt komma nya publikationer om undervisning i fritidshem samt med fortsatt fokus på lärares profession.

Det är glädjande att fältet utvecklas. Det kom upp studier om områden som saknades 2016 såsom om elevrelationer och om ledarskap. Samtidigt är dessa studier begränsade till intressen och kompetensen av enstaka forskare. De kan möjligen inte täcka variation av teoretiska ingångspunkter, metoder och fall som behövs undersökas för att skapa vetenskaplig grund för fritidshemsverksamhet med nästa halv miljon elever.

När jag läser #skoltwitter och branschtidningar, pratar med olika lärare på fritidshem hör jag ofta att fritidshem är nedprioriterat, att det är få rektorer som möjliggör renodlat fritidshemsverksamhet, att lärarutbildningar som leder till dubbelbehörighet – fritidshem och ett specifikt ämne (bild och form; musik; idrott och hälsa) skapar splittrad arbetssituation för personalen. Då inser jag att det saknas systematiska undersökningar om fritidshemsorganisation, jämförelse mellan olika organisatoriska lösningar och dess konsekvenser för elever. Hur organiserar man fritidshem i olika skolor/kommuner i Sverige? Vilka konsekvenser har det för elever? Hur påverkas relation mellan lärare, mellan elever och mellan lärare och elever i olika organisatoriska lösningar?

I skrivande stund publiceras det SOU 2020:34 Utredning Stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg. Utredningen påpekar bristfällig lärmiljö på fritidshem när det gäller elevgrupper, lokaler och lärares kompetens. Det krävs vidare forskning för att undersöka hur lärmiljö och arbetsmiljö på fritidshem kan utvecklas för att gynna elever, deras sociala relationer och måluppfyllelse.

En annan viktig aspekt som kom upp i utredningen är att de barn som bäst skulle behöva fritidshemmets undervisning får inte ta del av den undervisningen. Det behövs mer kunskap om fritidshems möjligheter att arbeta kompensatoriskt när själva skolformen inte är där för alla barn och blir en klassfråga.

Särskola

Inom ramen för FoU Skola har jag bjudit in Daniel Östlund, fil dr i pedagogik, inriktning specialpedagogik vid Högskolan Kristianstad, att föreläsa om vetenskaplig grund i grundsärskola, gymnasiesärskola och särskild utbildning för vuxna. Han hade en timme och fick avgränsa teman precis som han själv tyckte.

På en timme och sex power point bilder kunde D. Östlund sammanställa alla doktorsavhandlingar, forskningsprojekt och exempel på enskilda publikationer som kom ut mellan 2000-2019. Under 19 år har det publicerats sju avhandlingar om särskola – fyra om undervisningspraktik; två om elevperspektiv; ett om utfallet – vad händer efter gymnasiesärskola. Om man utökar perioden hela vägen tillbaka till 1968 och inkluderar avhandlingar om särskola som skolform, men också avhandlingar om utbildning för personer med utvecklingsstörning – ryms listan på 1,5 A4 sidor*. Det kommer fler avhandlingar om grundskola och gymnasiet på en månad än om särskola på ett år.

När det gäller externfinansierade forskningsprojekt är det bara fyra projekt som genomförts på 19 år: Övergång förskola-grundsärskola (Mälardalens Högskola); En särskild skola: undervisning och lärande i särskola (Karlstads universitet); Gymnasiesärskolans realisering av demokratiuppdraget och förberedande av elevernas inträde i vuxenlivet (Högskolan Halmstad); Del@ktighetens digitalisering – om identitetsskapande aktiviteter på internet bland unga med intellektuell funktionsnedsättning (Högskolan Väst). Projektet om delaktighet syftar inte specifikt till särskola även om lärare på gymnasiesärskola intervjuas. De enskilda artiklarna handlar om betygsättning och bedömning, lärares perspektiv på elever och läsförståelse.

När det gäller beprövad erfarenhet publicerade Högskolan Kristianstad ”Nio förstelärares arbete i grundsärskola och gymnasiesärskola – Resultat från en forskningscirkel” i sin serie Specialpedagogiska rapporter och notiser från Högskolan Kristianstad (2017; vol. 12, nr 1). Det ger förstelärares perspektiv om elevdelaktighet, kollegialt lärande, digitalisering och systematiskt kvalitetsarbete i särskola.

Inom andra skolformer går det att oftast att definiera teman/frågan som behöver vidareutvecklas – exempelvis kompensatoriskt uppdrag i samband med digitalisering. När det gäller särskola – saknas forskning om allt. Under detta skolår (2019/2020) har jag försökt hitta vetenskaplig grund om frågorna såsom bedömning för lärande i särskola; elevdelaktighet i särskola; inkluderande lärmiljöer; fritidshem på särskola. För några av dessa teman går det att hitta enstaka artiklar eller forskningsrapporter oftast med flera år på nacken för de andra finns nästan ingenting alls. Daniel Östlund listar också områden som han tycker behöver vidarebeforskas bland annat relationer mellan elever samt elever och lärare och hur det påverkar lärande; ämnesdidaktiska studier med fokus på särskola; arbetsplatsförlagt lärande i gymnasiesärskola, rollen av elevassistenter. Vi behöver forskningsstudier om olika aspekter av särskolas verksamhet och dess implikationer för elevers framtid (utfallet).

Antalet elever i särskola är inte alls lika stort som på andra skolformer, men dessa elever har rätt till utbildning på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet precis som alla andra. När vetenskaplig grund saknas om nästan allt inom en skolform är det svårt och ibland nästan omöjligt för särskolorna att säkerställa att de uppfyller skollagens krav att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Så vad kan det göras? Medvetandegöras. Vi behöver påminna forskningsfinansiärer (och forskare) att det finns många olika skolformer och undervisning ska vila på vetenskaplig grund i de alla. En av de största satsningar på praktiknära/praktikutvecklande forskning är ULF försöksverksamhet. Tyvärr saknas det till min kännedom både fritidshem och särskola i samverkansmodeller som testas och forskningsprojekt som finansieras. Skolforskningsinstitut – en myndighet som finansierar praktiknära skolforskning har inte finansierat något projekt de senaste åren med särskola eller fritidshem, däremot har de haft ett projekt som fokuserar på specialpedagogiska insatser.  Däremot har Ifous startat ett program Fritidshemmets pedagogiska uppdrag. Det blir spännande att följa dess resultat.

Utveckling av beprövad erfarenhet är en annan väg att gå. Det krävs huvudmän och skolledning som skapar förutsättning och skolpersonal som har intresse att utveckla och dokumentera sin verksamhet så den kan delas, prövas och vidareutvecklas av andra.

Har du läst nyligen en bok eller artikel om fritidshem eller särskola? Dela med dig i kommentar.

Elena Zukauskaite,
Vetenskaplig ledare, FoU Skola

*Listan sammanställt av Daniel Östlund, fil dr i pedagogik, inriktning specialpedagogik vid Högskolan Kristianstad.

 

Publicerad:

2 kommentarer

  1. Anki Hedberg skriver:

    Ny litteratur:
    Fritidshemmets pedagogik i ny tid(Gleerups 2020), Björn Haglund, Jan Gustafsson Nyckel & Karin Lager red
    Perspektiv i fritidshem (Natur & Kultur 2020), Linnéa Holmberg
    Avhandling Konsten att producera lärande demokrater, Linnéa Holmberg Stockholms universitet

  2. Anki Hedberg skriver:

    Fritidshem är ingen skolform – utan en verksamhet.

Skriv en kommentar