Reflektioner från en forskningspresentation om nyanlända i skolan

Forskning om skolors mottagande av nyanlända i olika kommuner är ett användbart redskap för att förstå viktiga mekanismer kring lärande och integration. Om vi får syn på dessa mekanismer kan de faktiskt användas som möjligheter för att göra skolan till en bättre miljö för lärande – för alla elever. Det är en av många tankar som jag tar med mig efter det möte med forskning om nyanlända som utbildningscheferna i Skåne fick genom Monica Axelsson, tvåspråkighetsforskare från Stockholms universitet, som besökte vårens första förvaltningschefsträff. Hon återgav slutsatserna från det forskningsprojekt som hon och kollegan Nihad Bunar beskriver i boken Nyanlända och lärande (Natur & Kultur 2015). Ett koncentrat av slutsatserna följer här, men boken ger förstås en helt annan fyllighet och sammanhang.

 

Att organisera för nyanlända elever i skolan handlar om åtminstone följande tre saker: 1) Språkligt lärande 2) Social integration 3) Kunskapsbyggande i olika skolämnen. Inget av detta kan lösas enbart genom förberedelseklass eller så kallad ”direktintegration”; ganska snart i en nyanländs skolgång behövs en mix av båda. En viktig slutsats från forskningsprojektet är vikten av att bygga strukturer och mötesplatser för den sociala integrationen när en skola tar emot nyanlända elever. Mitt i skolan eller byn hellre än i utkanten. Att nya elever får en mentor är också en väg (om lärarbrist på skolan så kanske mentorn inte behöver vara lärare?), att låta elever bli faddrar åt nya elever en annan. Min egen lärarerfarenhet säger mig att fadderskap kräver vuxenstöd och stor uthållighet för att det ska bli riktigt bra. På skolorna som studerades i forskningsprojektet fanns dock inget sådant stöd för elevernas integration när de väl flyttat över till reguljär klass. Störst problem var detta på skolor som inte hade erfarenhet av tvåspråkiga elever sedan tidigare. Där blev det en uppdelning i ”vi” och dem” som tycktes få försiggå utan ingripande från skolan. De nyanlända eleverna tystnade. Inte för inte har den delstudien fått titeln Från inkluderande exkludering till exkluderande inkludering.

Ett annat viktigt budskap var kraften i att utnyttja alla elevens språk – modersmål, engelska, svenska-i-lärande (och kanske fler). Elevernas inlärning blir mycket mer effektiv om de tillåts utnyttja samtliga språk för att lära sig, och inte minst gäller det ”skolämnena” (NO, SO mm). Med Monica Axelssons ord: Utnyttja de språk som finns! Varför då? Jo, för att det tar 4-8 år att lära sig svenska så bra att man behärskar språket lika bra som de klasskamrater som har svenska som modersmål. Såhär säger tvåspråkighetsforskningen: Man kommer tyvärr aldrig att kunna leverera ”färdigspråkutvecklade” elever till de reguljära klassrummen. Den viktiga slutsatsen är att svenskan måste få utvecklas via ”skolämnena” snarare än innan skolämnena. Ämnesinnehållet behövs alltså redan i förberedelseklassen – samtidigt som SvA och modersmål behövs efter förberedelseklasstiden för att stötta inlärningen i ämnena. Detta tycks vara ett utvecklingsområde för många skolor… En viktig del i lärprocessen är explicit undervisning i kring t. ex. det matematiska eller naturvetenskapliga språkbruket – detta är således lika nödvändigt för nyanlända som det är för alla andra elever (vilket visats i en mängd forskningsstudier).

Vi diskuterade också om man i tider då skol- och lärarresurserna verkligen måste utnyttjas maximalt skulle kunna samla elever med liknande språkbakgrund i ”samma språk”-grupper? Det går fortare att lära sig när eleverna får vara varandras resurser och dessutom kan lärarnas språk och kompetenser utnyttjas bättre.

En slutsats från forskningsprojektet är att behovet av mötesplatser och integration är viktigt inte bara för elever utan också mellan olika kategorier av lärare. I Axelssons studie var det i de skolor som haft lång erfarenhet av att ha flerspråkiga elever som bäst lyckades med att få lärarna att arbeta tillsammans. Eftersom de drog åt samma håll hade de bättre förutsättningar att lyckas med uppdraget. Det är svårt att få skjuts i lärandet för de nyanlända eleverna om modersmålsläraren arbetar för sig, SvA-läraren för sig, studiehandledaren för sig, liksom ämneslärarna. Och det är just skjuts i lärandet som är nödvändigt när eleverna börjat skolan senare än sina jämnåriga!

I FoU Skola-sammanhang har frågan kommit upp om man verkligen bör tala om nyanländas lärande? Skiljer sig nyanländas lärande åt från andras? Som svar på det har jag rubricerat FoU skolas kunskapssammanställning (som du hittar här) Nyanlända – skolorganisationens lärande ur ett forskningsperspektiv. För det är mycket som tyder på att det är organisationen och vi lärare som måste lära. Hur skapar vi så mycket språklig och social interaktion som möjligt? Hur kan vi bli mer samsynta och bättre på att gå i lag? Kan vi bli mer flexibla? Tur att det är roligt att lära.

/Margareta 2016-02-15

Publicerad:

Skriv en kommentar