Medier i barns vardag – utbildning och medborgarskap i en digital tid

Forskning i korthet 2019 har teman Barns delaktighet i skolans och förskolans utveckling. Serien består av tre kapitlen som fokuserar på förskola, skola och fritids samt praktiknära forskningsprojekt i samarbete mellan forskare, lärare och barnen. Här kommer försmak av tredje och sista kapitel med vikten av barns perspektiv i den digitala utvecklingen av skolan.

Digitaliseringen ställer samhället inför många olika utmaningar. Människor måste utbildas, produktionen läggas om, myndigheters arbete förändras och lagar och regler för offentligheten skrivas om. Digitaliseringen är således något mycket mer än införandet av en ny teknik, den är en samhällsförändring och ett insteg i vad som beskrivs med metaforer som mediesamhälle, nätverkssamhälle, informationssamhälle, kunskapssamhälle och liknande (Alvarez & Kilbourne, 2002; Castells, 2000). Dessa bilder av samhället kan ifrågasättas och är inte entydiga. Vi har haft medier under lång tid i människans historia (ända tillbaka till grottmålningar och hällristningar), vi har nätverkat med varandra i många sammanhang (i föreningar, på jobbet osv) och vi har haft tillgång till information och kunskaper. Men vår vardag och våra aktiviteter förändras just nu på uppenbara sätt. Genom ständig uppkoppling får vi tillgång till information oavsett var vi är och vad vi gör, vi kan upprätthålla kontakter med andra på nya sätt och göra det mesta ”online” och mycket av det vi kan och vet i och utanför arbetet, vet vi i samverkan med digitala resurser. Rastlösheten i den digitala tekniken är också ett intressant och påtagligt fenomen; vi måste ständigt lära nytt när man ska hantera tekniken. Uppdateringar av teknik och människors kunskaper sker i en takt som vi inte sett tidigare.

Digitalisering i skola

En intressant och flitigt diskuterad fråga är vad denna förändring ska betyda för skola, förskola och utbildning. Hur ska unga människor förberedas för att leva i en sådan värld? Flera reaktioner märks på denna förändring. En del (och inte minst de som ser skolan som en marknad) omfamnar tekniken och menar att skolan måste anamma landvinningarna så snabbt som möjligt för att ”förbättra” undervisningen. Andra menar att mobiler, plattor och datorer gör barn och unga ”skärmberoende” och intresset beskrivs ibland närmast som ett missbruk som barn ska skyddas från. Konsekvensen av den senare inställningen blir att de digitala redskapen, och särskilt mobilerna, ska bort från skolan (dvs. från eleverna – inte från lärarna som åtnjuter sina medborgerliga rättigheter) och i några länder, bland annat Frankrike, har beslut om mobilförbud i skolan fattats. I Sverige pågår för närvarande en politisk diskussion med liknande krav där avigsidorna hos mobilerna lyfts fram när de sägs omöjliggöra studiero i klassrummet (Säljö, 2019). Och detta sker samtidigt som förskolor och skolor köper digitala plattor för att visa att man hänger med i utvecklingen.

Men det är ingen djärv gissning att påstå att framtiden är digital där sådana inslag finns i vårt privatliv, på arbetet och i de flesta sammanhang. Syftet med skola och utbildning är att bidra till att hjälpa unga människor att utveckla färdigheter och sätt att nå och bearbeta kunskaper som är viktiga i samhället. Slutsatsen blir att så kraftfulla redskap för att kommunicera och bearbeta kunskaper och information knappast kan förbigås i skola och utbildning. En annan viktig anledning till detta är förstås att barn och ungdomar ändå använder sig av dessa redskap och att användningen går ner i åldrarna. Enligt Internetstiftelsens i Sverige årliga undersökningar använder sig numera en 26 procent av barnen upp till ett års ålder och 37 procent av ettåringarna internet (Sverige, 2018, s. 61). När man börjar i skolan använder en ökande andel den för att söka information, göra skolarbete och liknande. I tioårsåldern kommer de sociala medierna in, tonåringen spenderar många timmar på nätet. Slutsatsen blir att för den uppväxande generationen är digitala och internetbaserade aktiviteter en viktig del av livet och siffrorna visar också hur föräldrar och andra kring barnen – oavsett vad som skrivs i alarmistiska press och debattartiklar – accepterar denna utveckling. På något annat sätt kan inte utvecklingen förstås.

Ta med barns perspektiv i digitalisering 

Så ett viktigt uppdrag för skola, förskola och annan utbildning är att stödja barn i deras utveckling av kunskaper om och kunskaper i den digitala teknikens sätt att organisera kommunikation, minnande och lärande. Med ett barns perspektiv som innebär att barn betraktas som medborgare blir detta ännu viktigare (Elvstrand, 2019); barn berörs av den digitala tekniken och den finns i deras livsvärld, vare sig vi vill det eller inte. Tidigare kunde vuxna kontrollera barns tillgång till medieupplevelser; pekboken, kvällssagan, filmen och till och med tv:n var medieupplevelser som vuxna kontrollerade. Detta blir mycket svårare med plattan och appen. Så släpp tanken på digitala redskap som begränsade till sätt att ”förbättra undervisning och lärande.” Det finns ingen övertygande bevisning för att de gör det. Men de är en viktig del av barns och ungas liv, av deras erfarenheter och referensramar, och att lämna denna sfär av upplevelser utanför skola och förskola är att överge unga inför de erfarenheter de dagligen gör, oftast på egen hand. Så frågor om bildning, förmåga till kritiskt tänkande och erfarenheter av ett demokratiskt kunskapsbegrepp måste ställas i relation till denna medievärld som ger nya förutsättningar. Dessa förmågor blir allt viktigare livskunskaper i det digitaliserade samhället, och skola, förskola och annan utbildning måste ge grunden för de färdigheter, insikter och värderingar som utvecklar demokratin och det demokratiska kunskapsbegreppet i en delvis annorlunda värld.

I det kommande kapitlet i Forskning i korthet kommer barnperspektiv och delaktighet i relation till digitalisering i skola vidareutvecklas.

Referenser

Alvarez, I., & Kilbourne, B. (2002). Mapping the information society literature: Topics, perspectives, and root metaphors. First Monday, 7(1). doi:https://doi.org/10.5210/fm.v7i1.922

Castells, M. (2000). The information age: economy, society and culture. The rise of the network society (2nd ed. Vol. 1). Oxford, England: Blackwell.

Elvstrand, H. (2019). Barns röster – en viktig resurs i skolutveckling. FoU Blogg, Kommunförbundet Skåne.

Sverige, I. i. (2018). Svenskarna och internet 2018. En årlig studie av svenska folkets internetvanor. Retrieved from Stockholm: https://internetstiftelsen.se/docs/Svenskarna_och_internet_2018.pdf

Säljö, R. (2019). Meidier i skolan och undervisning – om våra kunskapers medieberoende. In A.-L. Godhe & S. Sofkova Hashemi (Eds.), Digital kompetens för lärare (pp. 17-35). Malmö: Gleerups.

Röger Säljo,
professor i pedagogik, särskilt pedagogisk psykologi vid Göteborgs universitet

Bilder är FoU Skolas egna samt från Pixabay.com under Creative commons licens.

Publicerad:

Skriv en kommentar