Ledarskap och organisation – lärarkulturer, roller och ansvar i kunskapsintensiv verksamhet

I detta blogginlägg sammanfattas några reflektioner från gårdagens möte med forskarna Mats Tyrstrup och Torgny Roxå, på ämnet ledarskap och organisation.

Torgny Roxå under sin föreläsning "Hur man bygger om det som sitter i väggarna?" Fotograf: Margareta Serder

Torgny Roxå under sin föreläsning ”Hur man bygger om det som sitter i väggarna?” Fotograf: Margareta Serder

Jag tycker att det blev en fantastisk dag, FoU Skolas heldagsfortbildning för skolledare och skolchefer kring ledarskap och organisation under ovanstående rubrik. Innehållet igår kretsade kring två föreläsningar, en av Mats Tyrstrup som är docent vid Handelshögskolan i Stockholm och en av Torgny Roxå, lektor vid Lunds Tekniska högskola, samt en workshop. Dagen avslutades med ett samtal forskarna emellan. På vägen hem tänkte jag att det faktiskt hade uppstått en sällsamt inspirerande och intellektuellt stimulerande dialog under dagen. En orsak tror jag var den ömsesidiga respekten för varandras kunnande som fanns i mötet mellan dessa två forskare och resten av deltagarna.

Tyrstrups föreläsning hade rubriken Organisatoriska mellanrum – perspektiv på specialistintensiva verksamheters organisering. Utifrån ett antal hårresande exempel från välfärdssektorn som Tyrstrup studerat visade han hur ett ingenmansland gällande ansvar, det Tyrstrup alltså benämner organisatoriska mellanrum, uppstår i skarvarna mellan olika verksamhetsområden i vårt till synes genomorganiserade samhälle. I stället för att se oss själva som ingående i helheter för vilka vi tar gemensamt ansvar tycks vi vilja följa industrisamhällets logik i vilken uppdelning i enheter är svaret på alla frågor om vem och vad. Det är alltid nån annans ansvar.

Vad innebär detta för ledarskapet i kunskapsintensiv verksamhet, som skolans? Tyrstrup beskriver talande hur vårt organiserande av skolan ofta efterliknar modeller från industriell produktion där bit för bit på förhand kan beskrivas och därefter produceras. Den modellen är alltför begränsad när vi arbetar med verksamheter som innehåller en mängd oförutsedda händelser. Där kan varje specialist inte längre arbeta ensam. Avgränsade roller blir därför inte bara tydliggörande utan också i värsta fall farliga för verksamheten. Att skapa verksamheter runt relationer istället för roller och att känna sin verksamhet ut i kapillärerna var två av svaren i samtalet med Tyrstrup. Den som vill läsa mer kan läsa i Tyrstrups utmärkta rapport I välfärdsproduktionens gränsland. Organisatoriska mellanrum i vård, skola och omsorg (kan laddas ner här). Bilderna från föreläsningen finns på FoU Skolas dokumentationssida.

Torgny Roxås forskning handlar om mikrokulturer – i mer beskrivande ordalag om hur undervisningstraditioner uppstår, varierar och vidmakthålls och hur kunskap om detta kan användas för att utveckla förutsättningar för undervisning. Hans föreläsning hade den intresseväckande rubriken Hur man bygger om ”det som sitter i väggarna”? – med andra ord ett inspel om hur man utifrån kunskap om hur människor och deras lärande fungerar i grupp kan stärka förändring. Roxås utgångspunkt är att när människor agerar i grupp så uppstår beteenden som annars inte sker. Exemplet kan beskrivas genom vad som sker om en ensam person sitter i en sal där rök börjar sippra in genom dörrspringan respektive om salen är fylld av folk. Den ensamma människan agerar givetvis direkt – till skillnad från gruppen). Människor är homosociala varelser som gillar likasinnade – och de uppträder ”redigerat” för att använda filosofen Goffmans begrepp. Detta är något som gör att förändring enbart kan ske om de man upplever vara ens signifikanta andra (de personer som man verkligen låter påverka en) är positiva till en sådan förändring. Kulturen ses i detta perspektiv föreskriva vad som är viktigt och därför behöver vi känna till de kulturer (eller snarare mikrokulturer) som vi ingår i – eller de vi är satta att leda. Den stora massan är dessutom tyst, och för att skapa förändring måste dessa personer fås att börja prata – inte bara med sina signifikanta andra utan i fler av de sammanhang där vi finns som professionella. Här fick vi en mängd verktyg att tänka vidare med: möjligheten att öka antalet interaktioner och de svaga band som går utanför den egna gruppens gränser, att rikta sin uppmärksamhet, att skapa artefakter i form av skriftliga berättelser om undervisning som kan delas med andra, och arenor för delning. Vikten av att lyssna på de som inte vill förändring lyftes också – om än med brasklappen att energin därmed inte bör läggas på att förändra just dessa. Med hjälp av en skiss där olika mikrokulturer beskrivs i formerna av The Common (Allmänningen – tänk delat ansvar och stor tillit), The Market (Marknaden – tänk avtal och styrdokument), The Club (Klubben – tänk Chesterfieldsoffor och ändlösa, oemotsagda anekdoter) och The Square (tänk ensamhet i folkmassa) fick vi också ett redskap för analys av de sammanhang vi befinner oss i. Den mikrokultur som tillåter förändring kan lite grovt sägas kännetecknas av humor, tillit, delat ansvar, tillhörighet och möjlighet att uppriktigt lyfta kritiska frågor. Vill du läsa mer om allt detta spännande? Om allt vill sig väl kommer Torgny tillsammans med sin forskarpartner Katarina Mårtensson att skriva en publikation på ämnet för FoU Skola om drygt ett år. Den som väntar på något gott….

Till dess kan vi läsa Torgnys boktips Allmänningen som samhällsinstitution, av 2009 års nobelpristagare i ekonomi, Elinor Ostrom, utgiven på Arkiv förlag/A-Z förlag år 2009.

Torgny Roxås doktorsavhandling Microcultures in the meso level of higher education organisations – the Commons, the Club, the Market and the Square finns för nedladdning här

Publicerad:

Skriv en kommentar