När utmaningarna ser olika ut behöver även åtgärderna göra det

Ett blogginlägg med reflektioner kring rekommendationerna från Huvudmännens expertråd för skolutveckling som publicerats i veckan. Dessutom kort om presentationen om Skolkommissionen som gjordes på Nordiska skolledarkongressen, och om vikten av ett kritiskt förhållningssätt och vad det innebär.

Igår publicerades rekommendationerna från Huvudmännens Expertråd för skolutveckling. Expertrådet, bestående av ett tjugotal personer (forskare från huvudsakligen utbildningsvetenskap och pedagogik, lärare, förvaltningschefer och rektorer) tillsattes av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Friskolornas riksförbund med avsikten att de som skolexperter skulle bidra med sina perspektiv och kunskapsområden till regeringens Skolkommission. Ordförande för expertrådet har varit Elisabet Nihlfors, professor vid Uppsala universitet och ordförande för Skolkommissionen är Skolverkets generaldirektör Anna Ekström. Inom loppet av några dagar har jag nu lyssnat till båda dessa ordförandens reflektioner kring de respektive uppdragen (först på besök på SKL och sedan på Nordiska skolledarkongressen). I Expertrådets fall fanns det även slutsatser att ta del av – Skolkommissionen lägger fram sitt slutgiltiga betänkande i januari 2017.

En viktig utgångspunkt i Expertrådets rekommendationer är att det inte finns generella lösningar på specifika problem. I korthet betyder det att var och en av Sveriges ca 20 000 skolor behöver identifiera sina egna utmaningar och jobba med dem, snarare än att vara sysselsatta med att fånga upp statens reformer och generella åtgärder (t ex en timme mer matematik i veckan för att möta generellt sjunkande matteresultat). Expertrådet betonar att det inte är samma typ av utmaningar som skolorna i landet står inför. Förutsättningarna för att vara en bra skola i avfolkningsbygd eller i Stockholms innerstad är olika och detta måste vara den gällande tankefiguren för alla åtgärder som sätts in. Mitt eget ”forskarjag” jublar åt att detta lyfts fram i ljuset. Min forskning handlade nämligen bland annat om problemet med hur (de låga) PISA-resultaten tolkas som allmängiltiga skolsanningar snarare än som komplext sammansatta medelvärden som representerar många och mångfacetterade orsaker*.

En annan, och ovanlig, slutsats från Expertrådet är att skolornas utmaningar inte bör lösas ett i taget. Då samlas de på hög. Här är det ändå läge tänker jag att påminna om vikten av att först göra en god lägesanalys!

När det gäller Skolkommissionens uppdrag så utgår det från den OECD-rapport om svensk skola som ger en internationell blick på det svenska skolsystemet (och som beställdes för att bli ett redskap för att förstå de sjunkande skolresultaten). Det var OECD-rapportens huvuddrag som Anna Ekström redogjorde för på skolledarkongressen, snarare än för hur kommissionen jobbar vidare med dessa. Men i stort ingav de balanserade tolkningar hon gav uttryck för hopp om kommande, kloka slutsatser från Skolkommissionen. (Bra att veta: Skolkommissionen och Expertrådet har varit i dialog med varandra)

Även Skolforskningsinstitutets direktör Lena Adamson (som för övrigt kommer träffa Skånes förvaltningschefer på en gemensam träff i maj) föreläste på skolledarkongressen. Hon påminde om den komponent av det vetenskapliga förhållningssättet som innebär att vara kritisk: Leta efter flera perspektiv på samma sak! Leta efter kritiken – vem kritiserar, vad kritiseras, är denna kritik relevant i mitt sammanhang? Det bär jag med mig både när jag läser Expertrådets rapport – och kritiken av den på sociala medier.

Publicerad:

Skriv en kommentar