Kommunrankingar – inga harmlösa jämförelser

Nu är det än en gång säsong för de kommunrankingtabeller som årligen publiceras efter att ha tagits fram på uppdrag och av de fackliga lärarorganisationerna och av Sveriges Kommuner och Landsting. Först ut är Lärarnas Riksförbunds rankinglista. Rankingar är minst sagt problematiska. Därför vill jag med det här inlägget påminna om den kunskap som finns på området och som varje kommun och organisation som hävdar att den vill bidra till en skola på vetenskaplig grund bör arbeta utifrån.

compare-643305_960_720d

 

Ett skäl till att jag finner det här extra viktigt är att rankingarna inte alls är att betrakta som harmlösa jämförelser av sådant som organisationerna bakom dem tycker är viktigt. Rankingarna får som effekt att medborgare, lärare, kommunpolitiker med flera att börja handla i relation till rankingarnas resultat – och tyvärr betyder det att beslut tas utifrån ett mycket dåligt underlag.

I dagens utgåva av Sydsvenska dagbladet gör journalisten Emma Leijnse en bra genomgång av hur de olika kommunrankingarna skiljer sig åt (Vem som har bäst skola är inte poängen).  Att det är olika saker som jämförs och ges betydelse i de olika jämförelserna är givetvis en delförklaring till att de kommer fram till så olika svar som de vanligen gör. Men det problematiska stannar inte där. En djupare genomgång av det bekymmersamma med kommunjämförelserna gjordes för några år sedan i bloggen Ekonomistas under rubriken ”Går det att lita på kommunrankingar?”. Den är fortfarande viktig läsning.

Författaren till blogginlägget, nationalekonomen Jonas Vlachos, bjöds in i december 2015 till FoU skolas seminarieserie Ledarskap på vetenskaplig grund för att tala om kommunrankingar under rubriken ”Är kommunrankingar något att ha?” Här finns hans presentation från seminariet. Vi som var där (det var glädjande nog fullsatt i lokalen!) fick ta del av räkneexempel som fick skrattet att fastna i halsen. Inte minst handlade räkneexemplen om de enorma konsekvenserna av den så kallade viktningen som varje variabel ges i jämförelsen. En av Vlachos viktigaste slutsatser var att ovanstående rankingar är så svajiga att frågan är om de kan ge någon viktig information alls. Det beror på att man sammanför så många olika variabler i ett enda mått – och sedan ger de olika variablerna så olika vikt i sammanräkningen av medelvärdena (dvs kommunpoängen). Inte minst socioekonomisk status i elevurvalet och kommunstorlek slår t.ex. igenom starkt i resultaten för dessa jämförelser. Det här betyder inte att de mått som vägs in i rankingarna är oviktiga. Men det betyder inte heller att tid ska läggas på att göra rankingarna bättre.

Om ambitionen från lärarfacken och SKL är att öka incitamenten för ännu mer boendesegregation, eller om den är att minska incitamenten för att låta kostnaden för barn med särskilda behov hamna i skolan och inte i tex kriminalvården senare i livet – då ska man fortsätta med dessa jämförelser. Annars kan man gott lägga ner dem och istället ägna sig åt att ta fram välunderbyggda och transparenta beslutsunderlag där varje viktig variabel behandlas var för sig.

 

Publicerad:

Skriv en kommentar