Skolvärldens önsketänkande och verklighet

”Skolvärlden måste sluta önsketänka”, det var rubriken på Mats Alvessons artikel i Dagens Samhälle. När jag läste rubriken tänkte jag – äntligen, någon pratar klarspråk. Men det gjorde han inte alls. Han menade bara att skolvärlden behöver bli mer självkritisk. Där hade han bara fel.

Om vi bara får mer resurser
Det är inte där skolvärlden måste sluta önsketänka. Lärare och rektorer över hela Sverige kämpar mot besparingar i skola. Det finns en stark tro på att om vi bara får fler resurser och om vi bara får fler att välja läraryrket blir allt så mycket bättre. Och jag förstår dem. Jag vill också skrika ut – sluta med besparingar inom skolan! Vet ni inte att varje ungdom som inte klarar skolan kostar miljoner för samhället?! Vill ni spara pengar i längden, minska kriminalitet och psykisk ohälsa – satsa på skolan! Men… jag lyssnade på Christian Eidevald, docent vid Göteborgs universitet och utvecklingschef på Förskoleförvaltningen, Göteborgs stad, på SKL:s förskolekonferens 2019: Attrahera, rekrytera och behåll rätt kompetens i förskolan. Han sa klart och tydligt att – (för)skolan kommer inte få mer finansiering, det kommer inte komma så många fler lärare att det räcker för alla skolor och förskolor i Sverige. Vi måste glömma det där – bara vi får fler resurser och utbildar fler lärare så löser sig allt. Nej, det kommer inte att hända!

Demografin blir verklig
Bara några dagar innan dess frågade jag några förvaltningschefer i Skåne – det är ju högkonjunktur, varför har ni besparingskrav? Det korta svaret – åldrande befolkning. Det är färre som måste ta ansvar för fler. Plötsligt klev alla diagrammen om demografin i Sverige in i min värld. Konsekvenserna av en åldrande befolkning är redan här. Vi måste glömma drömmar om mer resurser och skapa en annan verklighet. Vilken verklighet då?

Finns det en lösning?
Det försökte SKL komma fram under förskolekonferensen (i alla fall i relation till förskola, men det gäller alla skolformer och egentligen hela välfärden). De hittade inga magiska lösningar. Bara att glömma det gamla och att ta fram det nya är ingen lätt process. Det som förenar alla som försöker hitta lösningar är att de accepterar verkligheten där de har 50% eller 30% behöriga legitimerade förskolelärare i kommunen. Nästa steg är att tänka på hur kan de samordnas så att de gynnar alla förskolor i kommunen och skapar likvärdiga möjligheter. Det handlar om pedagogiska utvecklare/förste lärare som samlas centralt och stödjer och handleder alla (för)skolor och inte bara de få som har råd. Andra personalkategorier utökas för att minska administrationsbördan och frigöra tid åt det pedagogiska arbetet för (förskole)lärare. Det kom också förslag om att kartlägga alla aktiviteter som görs i (för)skola och sen sätta in rätt kompetenser i relation till aktivitet. Så att pedagogisk personal prioriteras för pedagogiska aktiviteter. Det handlar också om ett kollegialt ansvar för hela kommunen vid rekrytering. Enligt Örebro kommuns riktlinjer för likvärdig bemanning utlyser förskolor barnskötartjänst vid ny rekrytering om de redan har 50% av förskolelärare bland anställda i sin verksamhet (även om vakansen uppstod när en förskolelärare avslutat sin anställning). Ytterligare en faktor är satsningen på personalens kompetensutveckling – både för att öka kvaliteten i förskolan, men också att få personalen som valt yrke att stanna och vidareutvecklas.


Nu säger jag inte att vi ska sluta kämpa för större satsningar på skolan. Vi ska också göra allt vi kan så att de bästa studenterna väljer läraryrket. Men parallellt med det behöver vi inse verkligheten – det kommer inte lösa allt. Vi behöver utvecklingsarbete, erfarenhetsutbyte och forskningsinsatser för att hitta nya sätt att säkerställa kvalitet och kompetens inom skola, förskola och välfärdssektor i stort.

Elena Zukauskaite,

Vetenskaplig ledare, FoU Skola

Bilder från presentationer på SKL:s förskolekonferens 2019: Attrahera, rekrytera och behåll rätt kompetens i förskolan: Göteborgs stad, SKL, Örebro kommun, Malmö stad

Publicerad:

Skriv en kommentar