Vetenskaplig grund saknas: Digitalisering och (för)skolans kompensatoriska uppdrag

Fjärrundervisning och distansundervisning har diskuterats flitigt efter att Corona slog till. Jag kommer inte att diskutera om Corona har lett till snabbare digitalisering eller om det är så att alla digitaliseringsinsatser som gjordes i skolan under de senaste åren lönade sig under de här månaderna. Processer som satts igång i samband med Corona fick mig tänka på det kompensatoriska uppdraget, skola och digitalisering samt vilken vetenskaplig grund som (inte) finns tillgänglig i frågan.

I samband med att stängning har blivit verklighet i gymnasieskolor samt förberedelser för eventuellt nedstängning av grundskolor och förskolor har satts igång samlades det in information om alla elever har tillgång till datorn och internet. Det visade sig att i de flesta fall är hårdvara inte ett problem – tillgång till dator, internet och smartphone har de flesta barn i Sverige. Det är i linje med tidigare studier som visat att allt fler barn i allt yngre ålder har tillgång till skärm i allt större utsträckning (Statens mediaråd, 2019). Vissa skillnader mellan barn beroende på deras familjers socioekonomiska status består, men de skillnaderna tenderar att minska över tid (Statens mediaråd, 2017). Däremot skiljer sig användning av digitala medel. I familjerna med lägre socioekonomisk status hade barnen en längre skärmtid jämfört med familjer med högre socioekonomisk status (Duch m.fl, 2013). Skärmtid i sig är inte ond eller god (Säljö, 2019). Det viktiga är vad skärmtid fylls av – vilken mjukvara barn har tillgång till. Barn till höginkomsttagare har ett bredare användningsfält av telefoner och datorer än barn till låginkomsttagare. Barn till socioekonomisk starka föräldrar har bättre förutsättningar att utveckla sin digitala kompetens och blanda underhållning och lärande under sin skärmtid. Detta innebär att digitalisering och dess konsekvenser blir en klassfråga. Skolverket (2014) understryker vikten av förskola och skola i utveckling av barnens digitala förmågor och kompetens samt vikten av att arbeta kompensatoriskt – överbrygga ”app-gap” (digitalt innehållsgap) som finns mellan olika socioekonomiska grupper. Men vad har vi för vetenskaplig grund som kan stödja skolor i detta arbete?

Det vi kan säga är att det finns vetenskaplig grund som bekräftar att det existerar klyftor i samband med digitalisering mellan barn som tillhör olika samhällsgrupper. Vi har också statliga myndigheter som betonar förskolornas och skolornas kompensatoriska uppdrag i samband med digitalisering. Vidare finns det studier som undersöker hur digitala verktyg implementeras och används i skolor och förskolor (se exempelvis Agélii Genlott m. fl (2019) samt Susanne Kjällanders forskning om digitalisering i förskola) samt hur lärande kan främjas på distans. Däremot saknas det vetenskaplig grund om ett kompensatoriskt uppdrag i samband med digitalisering. Det räcker inte att konstatera att det finns skillnader mellan barn och att dessa måste kompenseras av skolan. Det behövs systematiska undersökningar om vilka processer och verktyg som kan användas för att arbeta kompensatoriskt och vilken effekt de har under vilka omständigheter. Med tanke på att digitalisering blir en allt större del av barnens vardag och bär med sig konsekvenser som blir en klassfråga borde detta område prioriteras av både forskare och forskningsfinansiärer.

Har du arbetat kompensatoriskt i samband med digitalisering eller har läst en bra studie? Kommentera gärna.

Referenser

Agélii Genlott, A., Grönlund, Å., & Viberg, O. (2019). Disseminating digital innovation in school – leading second-order educational change. Education and Information Technologies, 1–19.

Duch H, Fisher EM, Ensari I, Harrington A.  (2013) Screen time use in children under 3 years old: a systematic review of correlates. The international journal of behavioral nutrition and physical activity: 10:102.

Skolverket (2014) Digitalisering i skolan – möjligheter och utmaningar. Forskning för skola.

Statens mediaråd (2017) Ungar och medier 2017: Demografi.

Statens mediaråd (2019) Ungar och medier 2019.

Säljö R. (2019) Medier i barns vardag – utbildning och medborgarskap i en digital tid. FoU Blogg.

Elena Zukauskaite
Vetenskaplig ledare, FoU Skola

 

 

Publicerad:

2 kommentarer

  1. Karin Ollinen skriver:

    Stämmer nog att det inte finns så många studier med det kompensatoriska uppdraget som centralt när användning av digitala verktyg i undervisningen studerats. Däremot så tänker jag att det finns en hel del studier som berör det kompensatoriska uppdraget indirekt. Beroende på hur de digitala verktygen används så finns det kompensatoriska med som en del i lärarens undervisning. I Exempelvis Eva Svenssons licavhandling (som hon lägger fram den 29 maj) så berörs det. I hennes båda delstudier är inkludering centralt samt i den ena möjligheten att individualisera med hjälp av digitala verktyg. Det kan ses som en del av det kompensatoriska uppdraget. Hennes avhandling kan hämtas på: https://portal.research.lu.se/portal/files/78995909/La_rares_anva_ndning_av_digitala_resurser_i_undervisningen.pdf

    I min licavhandling (https://portal.research.lu.se/portal/files/71132317/Karin_Ollinen_komplett_med_spikblad.pdf) ges exempel på hur lärare använder samma digitala verktyg men på olika sätt. I en del av exemplen använder lärarna dem på ett medvetet kompensatoriskt sätt så att flera elever än tidigare når målen enligt läraren. Men det stämmer, inte heller jag använder begreppet och fokuserar på den delen i min studie.

    • Elena Zukauskaite skriver:

      Tack för länkar. Spännande. Bra att det finns någonting att utgå, men det behövs mycket mer så att vi kan bygga systematisk kunskapsbank.

Skriv en kommentar